Drivkraften bakom Miriam Bäckströms arbeten är hennes ingående studier i det symbiotiska förhållandet mellan bild och verklighet i det mänskliga psyket.

Hon använder sig av olika konstnärliga medier såsom fotografi, film, performance, teater, installation och text. Hennes tidiga arbeten som konceptuell fotograf gick ut på tekniskt exakt återgivning av interiörer såsom bostäder, museer, gallerier eller vitriner i ett varuhus – där den mänskliga varelsen var kusligt frånvarande, men ändå på olika sätt underförstådd. Det var som om interiörerna var iscensatta på jakt efter sina karaktärer.

Bäckström siktar konsekvent på teknisk precision och nyskapande, oavsett om hon arbetar med stillbilder eller rörliga bilder. Samtidigt har hon öppnat sitt konstnärskap för samarbete som tillåter improviserade och teatrala element. Det kan bli film, levande performancer eller publicerade texter där gränserna mellan det dokumentära och det fiktiva, liksom mellan det ursprungliga och det anpassade beräknas överskridas.

I sitt hybrida experimentella arbete bearbetar och kullkastar Bäckström visualiseringens och berättandets, scenarbetets och utställningsbyggandets konventioner. Under hela sin karriär har hon testat motstridiga syner på auktoritet och subjektivitet, utförande och betraktande, det allmänna och det privata, fakta och fiktion. Hon söker alltid efter en ny bild, en ny erfarenhet, en ny känsla – så ny att ingen riktigt vet hur man ska uppfatta eller reagera på dem.

I sina senare och pågående verk anpassar Bäckström sitt letande till ett medium för maskinvävda gobelänger som tillverkas på dataprogrammerade jacquardvävstolar. Den fotografiska perceptionen har förts så långt att skillnaderna mellan medium, bild, material och yta blir oklar och otillfredsställande, vilket leder till en sannolik kollaps mellan det man kan se och det man kan förstå. I serien New Enter Image öppnar den nya bilden för ett nytt synsätt: en immersiv, konstruerad verklighet där betraktaren alltid redan befinner sig inne i bilden.