Nominerade 2025

Ragna Bleys storskaliga målningar kännetecknas av organiska och föränderliga former, där det slumpmässiga och okontrollerbara ges spelrum. Måleriet pendlar mellan det föreställande och det ogripbara. Bleys konstnärskap är utpräglat experimentellt och omfattar även skulptur och performance, där språket och text är viktiga komponenter. Det rumsliga är av stor betydelse i seendet av Bleys verk. En procession av målningar kan till exempel hängas på ståltråd, svävande genom rummet rygg mot rygg, vilket ställer upp annorlunda villkor för betraktande och upplevelse.

Naturen skildras med tvetydig spänning i Roland Perssons måleriska silikonskulpturer och storskaliga installationer; det är både nedbrytande och uppbyggande. I hans verklighetsskildringar blandas surrealistiska, drömlika element. Växter och djur framstår ofta som förvrängda och felbehandlade i människans händer. Persson har länge varit intresserad av förhållandet mellan människa och natur, samt naturen som en symbolisk källa. Bildspråket har ofta sin utgångspunkt i ett slags naturvetenskapligt kategoriserande, men han avbildar inte naturen enbart för naturens skull, utan den fungerar också som en yta för att projicera det undermedvetna och känslor på, samt för metaforer att ta plats. Konstnären använder sig av objekt eller naturfragment som han har ett speciellt förhållande till eller som han har vuxit upp med. Det kan också handla om berättelser eller fantasier, laddade med något som berör honom personligen.

Jani Ruscica arbetar med rörliga och tryckta bilder, skulptur samt performancekonst. I Ruscicas verk förändras saker och ting ständigt; de sträcker sig, böjer sig och rör sig kontinuerligt i ett försök att ifrågasätta kategoriska gränser och synliggöra osäkerheten i olika betydelseförhållanden. Fragmentariska tecken och bilder som verkar bekanta glider undan i Ruscicas verk, blir oläsliga och ger utrymme för det upplevelsebaserade och obestämda.

Materialkänslan är drivkraften för verk av skulptören Hanna Vihriälä. Hon använder sig av material som annars sällan uppmärksammas, så som godis, grus och akrylpärlor som hon trär ihop för hand på stålvajrar till enorma, hängande och luftiga verk. Verken kräver pietetsfyllt handarbete, då det kan handla om upp till 350 000 stycken akrylpärlor som bildar en stringent, men levande yta. Det råder en spänning i verken mellan olika konstraster så som det beständiga och bräckliga eller hårt och mjukt.