Emilija Škarnulytė är en multidisciplinär konstnär och filmmakare. Hon har länge varit intresserad av historier som format övergången från modern humanism till det post-humana tillståndet. Tillståndet präglas av en återgång till sinnebilder som ett sätt att förstå jaget och andra i en tid av radikala förändringar och ständig kris som kallas för 2000-talet. 

Škarnulytė söker inspiration till sina verk i ekologiskt unika ställen så som polcirkeln, öknarna i Mellanöstern och Los Angeles. Platserna utgör kontext för hennes kritiska undersökningar av de långsiktiga ekologiska följder av det antropocentriska nuet. De framstår också som referenspunkter i hennes meditativa filmer som ofta placerar moderna myter – till exempel mystiken i atomåldern – inom en större kontext på den geologiska tidsskalan för att fråga sig: hur hamnade vi här?  Škarnulytė utmanar i sina verk den traditionella uppfattningen om att morgondagens värld är dagens värld.