Jani Ruscica arbetar med rörliga och tryckta bilder, skulptur samt performancekonst. I Ruscicas verk förändras saker och ting ständigt; de sträcker sig, böjer sig och rör sig kontinuerligt i ett försök att ifrågasätta kategoriska gränser och synliggöra osäkerheten i olika betydelseförhållanden. Fragmentariska tecken och bilder som verkar bekanta glider undan i Ruscicas verk, blir oläsliga och ger utrymme för det upplevelsebaserade och obestämda.

Ruscicas skulpturala videoverk och platsspecifika muralmålningar materialiseras alltid i relation till rummet och arkitekturen samt den kroppsliga upplevelsen av dem. I hens träsnitt och andra grafiska arbeten uppenbarar sig även en för tolkningar öppen och riskfylld arbetsmetod. Dessa verk balanserar mellan olika koder och presentationssätt, vilket försvårar vår förmåga att entydigt tyda deras betydelser. Centralt för Ruscicas verk är att fästa särskild uppmärksamhet vid de ögonblick som faller mellan, eller till och med utanför, dikotomier och definitioner – de ögonblick då betydelser bryts upp och formas om på nytt. Istället för en tydlig subjektbild skapas en bild av de olika visuella och materiella fenomenens relativitet. Snarare än kategoriska definitioner strävar Ruscicas verk efter att performativt och lekfullt aktivera motsägelser som är inneboende i visuella och andra fenomen, vilket ger utrymme för hybriditet, mångfald och oändlig förändring.

Jani Ruscica (f. 1978, Finland/Italien) bor och arbetar i Helsingfors. Hen studerade skulptur vid Chelsea College of Art & Design i London (kandidatexamen 2002) och mediakonst vid Bildkonstakademin i Helsingfors (magisterexamen 2007). Ruscica har haft flera separatutställningar, senast på Helsingfors konsthall (2022) och på 1646 Art Space i Haag (2021), samt deltagit i många internationella utställningar som Kiran Nadar Museum i New Delhi (2023), 6th Dhaka Art Summit i Bangladesh (2023), HAM i Helsingfors (2023), MMOMA i Moskva (2021), AGWA i Perth (2020) och 1st Riga Biennial (2018). Ruscicas verk ingår i samlingar som Centre Pompidou i Paris, Saastamoinen stiftelsen i Esbo och Museet för nutidskonst Kiasma i Helsingfors. År 2018 tilldelades hen William Thuring-huvudpriset.