Nominerade 2027

Anna Camners måleri rör sig i ett gränsland mellan surrealism och naturvetenskaplig observation, där verklighet och dröm ständigt glider in i varandra. Med en tekniskt precis och långsam arbetsprocess, ofta på små paneler eller akrylglas, bygger hon bilder som kräver närvaro och nära betraktelse. Motiven framträder som mikroskopiska utsnitt av en större, okänd helhet: organiska strukturer, hinnor, porösa vävnader, växtcellsliknande former, ögon, handskar och kroppsliga fragment som tycks vara både levande och artificiella.

Anna Estarriola är en katalansk konstnär som bor och arbetar i Helsingfors. Hennes multidisciplinära konstnärskap kombinerar skulpturala installationer med rörlig bild, ljud och teknologi genom ett performativt tillvägagångssätt. I sitt arbete med dessa uttrycksformer integrerar hon ofta förkroppsligandet som både subjekt och objekt och använder det som en lins genom vilken hon undersöker varseblivning, kommunikation och hur verkligheten konstrueras. Hennes verk har inspirerats av olika former av vetenskap, epistemologier och trossystem, ofta genom noggrant iscensatta omständigheter.

Sandra Mujinga är en konstnär och musiker baserad i Oslo som arbetar med installation, skulptur, performance, text och digitala medier. Hennes konstnärskap kretsar kring kroppen och dess villkor för synlighet i en samtid präglad av övervakning, teknologisk acceleration och förändrade identitetskategorier. I hennes arbete uppstår rum där gränserna mellan människa, djur och maskin ständigt förskjuts, samtidigt som hon arbetar med spekulativ fiktion och worldbuilding som en pågående praktik där alternativa världar kontinuerligt formas och omförhandlas.

Joel Slottes måleri kännetecknas av en tät, narrativ och emotionellt laddad bildvärld där vardagen förskjuts mot mytiska och drömlika dimensioner. I stora figurativa oljemålningar samt i teckning och skulptur bygger han mångskiktade scenarier där personliga erfarenheter och den egna vänkretsen vävs samman med konsthistoriska referenser, folktro, populärkultur och subkulturella uttryck som metalestetik, tatueringar och vardagens ritualer. Slotte hämtar ofta motiv från finska miljöer och visuella markörer – skogar, åkrar, stugor och vardagliga föremål – som sätts i dialog med skildringar av hans närmaste krets. Genom dessa element kommenterar han det samtida Finland och dess kulturella lager, där folktradition och nutidskultur flyter samman.